Allmänt oförsiktig med pengar

Jag har alltid varit ganska impulsiv och oförsiktigt av mig. Särskilt med pengar. Det kan liksom inte hjälpas, jag lyckas alltid gör av med alldeles för mycket pengar, oftare mer än vad jag har. Misstänker att det är medfött problem en karaktärssvaghet som jag aldrig kommer att bli av med helt hur mycket jag än försöker. Hur som helst så leder till ganska jobbiga problem med jämna mellanrum. Som nu till exempel. Den här månaden har jag lyckats bränna mer än halva lönen på exklusiva kläder och finsprit fastän jag egentligen borde ha lagat min trasiga bil och köpt ett nytt kylskåp. Så dumt liksom. I och för sig kanske situationen går att reda upp just den här gången om jag säljer av mina kära gamla smycken till http://www.24guld.se/. Något som visserligen tar emot en del men det finns knappast något alternativ här. Jag måste göra så. Men nästa gång blir det allt svårare, då har jag ju inget guld att avyttra längre.

Man kan spela bingo på nätet

Man kan ju spela bingo på en sida som heter caliberbingo och det uppskattas av många människor, inte minst min kompis som sitter uppe hela nätterna och spelar bingo och det är ju något som kanske inte är så givande och jag brukar inte spela bingo och jag är inte så intresserad av det men det är säkert jätte roligt men det är just det som är problemet för jag vill göra något vettigt av min tid istället för att sitta och spela bingo hela nätterna för det är ju inte så bra kanske. Men man blir ju lite nyfiken på att prova i alla fall eftersom min kompis säger att det är så himla roligt men jag vet inte riktigt om jag vågar det för tänk om man tycker att det är jätte roligt och då kanske man blir fast precis som min kompis har blivit.

Det är inte roligt att gå på konferens

Jag tror inte att det blir så roligt att gå på konferens solna men jag måste ju göra det i all fall så det är ju ingenting att sitta här och spekulerar om. Man kan inte alltid få som man vill och ibland måste man göra saker även om man inte har någon lust och så är det nu för jag måste delta på den här konferensen vare sig jag vill eller inte. Men det är klart att man alltid har ett val och jag skulle ju kunna strunta i att gå och leva med konsekvenserna istället och det skulle kunna innebära att jag blir av med jobbet och det vill jag ju inte så för att förhindra att jag blir av med jobbet så vill jag nog gå på konferensen istället. Om man tänker så känns det ju lite bättre för då känns det ju som att man går frivilligt istället och det är ju bättre än att känna sig tvingad.

Nej inte så

Jag vill starta eget företag. Det är något som jag funderat på en längre tid nu faktiskt, men hittills har jag ännu inte lyckats komma till skott. Trots att jag faktiskt har en del idéer som mycket väl skulle kunna omsättas på en gång i rejält lönsam praktik. Egentligen borde jag se till att göra någonting åt det här på studs innan någon annan hinner för mig och snor min idé. Då skulle jag bli mer eller mindre knäckt faktiskt, det får bara inte hända. Risken är faktiskt att jag helt skulle tappa fattningen och få en rejäl knäpp. Kanske skulle sedan börja intressera mig allvarligt för militära fältslag och djurspillning och det vill jag till varje pris undvika. Jag kan i ärlighetens namn inte föreställa mig något värre öde det. Dessa två saker är nämligen bland det absolut värsta man utveckla ett intresse för och det skulle sannolikt vara helt förödande för mig på det sociala planet.

Vägrar halka efter

Jag har under en längre tid haft en känsla att jag borde uppdatera mina kunskaper vad gäller ja en hel del olika saker. Däribland seo hosting. Jag känner nämligen att mina kunskaper på just det området är ytterst svaga, närmast obefintliga alltså. Det råder ingen som helst tvekan om att jag måste göra någonting åt detta och att jag måste göra det snart. Eller något direkt tvång är det förstås knappast frågan om. Jag måste lära mig mer om den här saken på grund av yrkesmässig, social eller ekonomisk nödvändighet. Men jag skulle bra gärna vilja. För egen del tycker jag nämligen inte att det håller att liksom plaska i historiens och den tekniska utvecklingens bakvatten. Nej, jag vill vara längst fram vis fronten den här gången. Tidigare har jag hamnat på efterkälken alltför många gånger men nu ska det alltså bli ett klart och tydligt slut på den saken. Jag vägrar helt enkelt.

Nu börjar jag bli trött på att sitta framför datorn

Nu börjar jag bli trött på att sitta framför datorn och det kanske inte är så konstigt eftersom jag har suttit framför datorn hela dagen idag och jag börjar få ont i ögonen från att stirra på skärmen så länge. Man får inte så mycket annat gjort när man sitter framför datorn hela dagarna och jag har massor som jag skulle behöva göra, som att diska till exempel. Jag tycker inte om att diska och det är därför jag aldrig har några rena tallrikar att äta på. Det vore väldigt bra om jag kunde köpa mig en diskmaskin så att jag slipper diska allting själv men jag vet inte vad de kostar. Jag skulle ju kunna hitta någon bra hemsida med vitvaror på nätet så att jag kan se vad en diskmaskin kostar egentligen för de kanske inte är så himla dyra. Om de är väldigt dyra så kanske det inte är värt pengarna.

Jag tar mitt ansvar

Återigen har jag hamnat i ekonomiska bryderier. Jag förstår ärligt talat inte hur det har gått till. För bara ett par månader sedan var det nämligen ordning och reda i finanserna på alla sätt och vis. Jag agerade helt och hållet efter ledordet ansvar. Vi måste ta ansvar, jag säger det och landsfadern säger det. Det är helt enkelt ansvar som gäller. Jag tycker dessutom att jag på alla sätt och vis tagit mitt ansvar, ändå så har pengarna nästan helt tagit slut. Vore jag lagd åt det hållet skulle jag skylla på grekerna och säga at mina pengarna är borta fört att grekerna inte kan ta ansvar för sina handlingar, för att de fikar och är lata och lånar saker utan säkerhet och för att de har mage att gå i pension. Men det är inte min stil. Jag skyller inte ifrån mig, däremot tänker jag ta ansvar för min egen situation och reda upp den. Detta skulle jag kunna klara av genom att sälja guld. Tydligen får man bra betalt för guld nu och jag har en hel del guldsmycken och annat krimskrams liggandes.

En ny hjärtefråga

Jag har funnit en ny hjärtefråga skulle man kunna säga. Från och med nu ska jag verka för att företaget jag jobbar för köper in hjärtstartare till alla kontor och avdelningar. Dessutom tänker jag propagera för att vi i min bostadsrättsförening gör samma sak och ser till att ett exemplar finns i varje trappuppgång. Det här är en oerhört viktig fråga skulle jag vilja säga. Jag läste faktiskt någonstans att så många som 10 000 personer drabbas av plötsligt hjärtstopp varje år i det här landet. Det är ju rent fasansfulla siffror särskilt om man betänker att det inte är speciellt många som överlever en sådan sak. Långt mindre än tio procent faktiskt om jag inte missminner mig. Många av dessa dödsfall hade kunnat undvikas om det fanns en hjärtstartare tillgänglig. Nu tror jag inte heller att de här apparaterna är särskilt dyra. Men det spelar egentligen ingen roll vad de kostar. Människoliv är inget man snålar in på.

Kläder, det tideffektiva presentalternativet

Jag är just nu på jakt efter lite schyssta barnkläder, en av min systers alla ungar fyller år igen (det gör de nästan hela tiden känns det som). Först tänkte jag satsa på någon vanlig present som ungar i allmänt kan tänkas uppskatta, kanske ett tevespel. Men jag vet ju dessvärre inte vad just den här egentligen gillar, köper jag ett tevespel blir det säkert fel på något sätt. Nej, jag har bestämt mig för att vara den där tråkiga vuxna släktingen som kommer med mjuka paket. Kläder kan jag nämligen och jag vet att sådant kommer uppskattas på lite längre sikt. Dessutom är det enklast för mig att snoka reda på lite snygga och coola barnkläder på nätet. I nuläget har jag liksom inte tid att springa runt i butiker och kolla, det är snudd på omöjligt med tanke på hur mycket jag har att göra på jobbet de kommande veckorna.